Allmänt

Varför började du preppa?

2016-12-31 14:32 #0 av: Halvdansken

Hände det något som plötsligt fick er att börja tänka på att förbereda sig för en allvarligare situation? Eller kanske såg ni en film som satte tankarna igång? Den politiska situationen i världen? 

Själv började det för mig när vi flyttade ut på landet, och de första åren var strömförsörjningen var minst sagt svajig. Så vi la upp ett lager med stearinljus, och satte in en kassett i spisen så att uppvärmningen var mer effektiv.  Vi lärde oss också hur viktigt det är att kunna hitta saker i beckmörker. Att ficklampor och batterier finns på samma plats hela tiden. Att det finns tändare/tändstickor i samma låda som stearinljusen, att jag vet var ljusstakarna finns.
Sen började jag tänka lite längre, och på den vägen är det.

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Anmäl
2016-12-31 14:34 #1 av: tlover

Samma anledning som du, vi flyttade ut på landet.

Fast även före har man mycket sånt hemifrån. Sånt som nuförtiden räknas som prepping räknades som självklarheter iallafall då jag var liten (90 talet) där jag är ifrån. 

Man hade alltid mat för en längre tid hemma, man hade ficklampor på strategiskt utplacerade ställen i huset, man hade sätt att fia vatten vid strömavbrott etc

Dom som inte hade det räknades som de konstiga och dumma

Missa inte julklappsrimtävlingen på te ifokus!
Snart börjar nedräkningen till jul, köp teadventskalendern nu

Anmäl
2016-12-31 14:42 #2 av: KimE

"#1Man hade alltid mat för en längre tid hemma, man hade ficklampor på strategiskt utplacerade ställen i huset, man hade sätt att fia vatten vid strömavbrott etc

Dom som inte hade det räknades som de konstiga och dumma"

Samma här jag preppar inte utan håller en normal hushållning i beredskap om något händer. Mat, ved ,friluftsutrustning, fotogenkamin har många användningsområden.

Anmäl
2016-12-31 14:43 #3 av: VildaVittra

Lite har jag nog alltid preppat, som att ha extra mat hemma, men när jag flyttade ut på landet tog det fart ordentligt, något jag var väldigt tacksam över när man blev insnöad. Nu bor jag rejält bättre till ur plogningssynpunkt (har bara typ lite mer än 100 meter till allmän väg) än vad jag gjorde förut (6 km), men det kan man ju ändå inte lita på. 

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2016-12-31 15:06 #4 av: Ria74

Har växt upp med preppande föräldrar och morföräldrar så det har alltid varit det normala för mig att hoppas på det bästa men var beredd på det värsta.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Anmäl
2016-12-31 15:38 #5 av: Spectabile

Jag har under större delen av mitt liv bott så till att strömavbrott varit vanligt förekommande. Då måste man tänka ljus, mat, osv. så det har blivit till en ständig vana att ha det mest elementära hemma. Men jag/vi behöver tänka längre än så tror jag

Anmäl
2016-12-31 18:06 #6 av: Leifsdotra

Bor lantligt och hade förr problem med strömavbrott vid minsta lilla oväder. Långt till affärer i kombination med två vuxna med kraftig influensa och tomma matförråd var ingen höjdare!

Anmäl
2017-01-06 01:07 #7 av: sponny

Är född på och har flyttat tillbaka ut på landet. Så jag är uppvuxen med strömavbrott, vedspisar, en halv meter snö och en brunn med vev. Lägg till detta ett intresse för livsmedelsförsörjning och krisberedskap.

Så det kunde inte bli annat än preppande.

Anmäl
2017-01-30 18:16 #8 av: Mr_Si

Det som verkligen satte lite fart på mig var nog Rysslands annektering av Krim och den så kallade "ryska påsken"

Anmäl
2017-02-04 16:25 #9 av: Helena89

Är uppvuxen med det tankesättet för att min pappa är sån, kanske för att vi alltid varit med om att bli insnöade, få strömavbrott längre tid osv. Men när jag flyttade in och bodde i stan så preppade jag inte lika mycket som nu när man bor på landet igen. Men även inne i stan så var jag nog mer förberedd än dom flesta andra.

Anmäl
2017-02-05 10:01 #10 av: Agafia

Det som fick mig att " få ändan ur vagnen " när det gäller prepping var min oro över översvämningar , strömavbrott och nu på senare tid är det oron ute i Världen.

Anmäl
2017-02-09 21:49 #11 av: [krasnajaluna]

Har egentligen inte börjat men funderar starkt på det. Är 18, bor fortfarande hemma och mina föräldrar skulle nog tycka att jag vore lite paranoid om jag berättade det här. Men alltså egentligen borde det vara standard att alltid ha någon sorts beredskap. Vad skulle man göra om det väl hände något, att strömmen, internet eller vattnet försvann, tänker på detta varje dag. Då skulle man ju ångra sig. Dessa scenarion är mer trovärdiga ju mer tiden och den tekniska utvecklingen går framåt. Det som fick mig att böra fundera på det här var nog bara för några månader sedan. Det var någon nyhet om att Tysklands ledning hade sagt att tyskarna borde bunkra upp. Folk verkar ibland nästan bli upprörda för sånt här, men egentligen är det väl självklart och behöver inte betyda att någon kris är påväg, det är bara sunt förnuft. Det är bara de senaste decennierna det har rått något sorts undantagstillstånd där vi helt förlitar oss på att någon ska fixa allt. Kanske för att vi haft det väldigt bra och säkert länge? Men vi har i alla fall en fast telefon, vilket många övergett, det är ju alltid något...Vet bara inte hur och vart man ska börja riktigt. 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.