Jag tänker framför allt på vardagsproblem som kan uppstå eftersom vi bor avsides. Vi kan bli insnöade, få träd nerblåsta över vägen eller långvariga strömavbrott till följd av något av de ovanstående.
Vi kan också bli sjuka båda två och inte klara av att ta oss till affären på ett tag. Främst sånt jag tänker på. Men visst finns det tankar på att något med större samhällspåverkan kan inträffa.

Jag kan inte påstå att jag är orolig alls egentligen. Det jag tror kan få störst påverkan på vår vardag är den dag stora delar av internet går ner och det tar en längre tid innan det kommer på fötter igen. Då är det skönt att inte behöva stå först i kön på Ica.

Att ekonomin ska krascha är inget jag oroar mig för. Även om det händer finns det behov av allt som ekonomin ska underlätta. Vi behöver våra varor, producenter behöver sina köpare. Det blir bara svårare för oss att komma överens om vad något kostar utan en gemensam valuta. 🙂

#1: Har ni inga grannar, familj eller vänner som kan hjälpa till om ni skulle bli sjuka?

#2: Nja, vi har ju än så länge våra barn som är 20 och 16 år hemma, det vore maximal otur om alla 4 blir sjuka samtidigt. Den äldste har körkort och den yngste kort för EU-moppe.
Familj i övrigt är det dåligt med. Jag har pappa med särbo som närmar sig 80-årsåldern och bor några mil bort. Brorsan bor lite för långt bort. Min man har ingen närstående kvar på sin sida. Grannar som kan ställa upp med det nödvändigaste har vi, men det är inget vi har diskuterat med dem. Det kanske man borde!

#3: Okej. Har du åtminstone kontaktuppgifter till grannarna ifall det skulle behövas?

#4: Japp, och de bor visserligen utom synhåll, men inom gångavstånd. 500 meter ungefär gissar jag på.

Jag tänker ungefär som Niklas, är alltså inte särskilt orolig. Bor i ett hus med kamin och vedspis, så skulle klara längre strömavbrott. Fick testa på ett strömavbrott i 6 dygn efter stormen Gudrun i januari 2005. Det klarade vi galant, då hade vi 2 barn i grundskolan och hästar, höns och hundar.