#0: Minns inte, tror det var när jag insåg att samhället inte ger fem öre för sina medborgare. I ett kommersiellt samhälle är egennyttan det högsta idealet. Det är andra saker som styr annat än människors trygghet och välbefinnande.

För min del började det på riktigt första vintern vi bodde här, för ca 10 år sedan med andra ord. Vi pratade en hel del om det redan när vi skulle flytta eftersom det är avsides, så extra förråd för torrvaror och konserver samt extrafrysar fanns med i ritningen när vi skulle bygga garage året innan flytten gick.
Första snön kom tidigt och det kom väldigt mycket på kort tid och sedan blev det varmare direkt efter så snön var redigt tung när plogbilen kom. Det blev besvärligt och slutade med att plogbilen hamnade i diket och fastnade rejält. Vi har 300 meter enskild väg innan vi kommer ut till byvägen, men på grund av plogbilen så kom vi inte ut på många timmar, inte heller de andra som bor längre bort längs byvägen kom någonstans. Det var absolut ingen fara men vi stärktes i tanken att det är bra att ha ett litet lager att ta av.

#1: nä kvartalskapitalism och "just in time"-ekonomi tar tyvärr sällan hänsyn till hållbarhet, beredskap och enskildas hälsa.

#2: väldigt intressant historia:)

#0: Jag känner igen lite av det du skriver om att alltid ha försökt vara lite förberedd på ”livet” genom att bära med mig fällkniv, penna eller andra saker. Sen har det blivit mer ”preppning” allteftersom jag tagit på mig större ansvar.

#5: Lite intressant det där… föds man till prepper? 🤔

#6: Vet inte. Jag tror kanske att jag har ärvt intresset från äldre släktingar som växte upp under krigen och tog med sig erfarenheterna och vanorna under resten av sina liv.